Spela i tomrummen
Det där med att fylla ut i tomrummen är ett mycket bra trick, sannolikt det allra bästa! Lyssna på vilken välproducerad underhållningsmusik från sextiotalet som helst eller plocka på måfå en Hollywood-musikal. Du förstår snart vart jag vill komma. Även om själva musiken ligger långt ifrån din egen stil, så är sanningen densamma: Melodin är den viktigaste stämman och det är inte lönt att försöka överrösta den. Pricka in pauserna istället och gör något fiffigt där!
   De rungande kompgitarrerna du spelat in bör ju helst höras bra, men när trummisens hi-hat spelar snarlika figurer så kan det bli konflikt i ljudmassan. Ett trick kan vara att låta gitarrerna mangla på med generös volym i början av låten och sedan dra ner dem i takt med att klangen etablerats och trummorna ökar i intensitet. En annan lösning är att panorera så, att hi-haten spelar på höger sida i ljudbilden och gitarrerna från mitten och ut till vänster.
   Att lösa tvisten med basisten och de mullrande tom-fillsen är svårare. Om pukorna bara dundrar till på vissa ställen i låten, så kan ju basspelaren lira lite enklare just där. Om de dova trummorna ligger och maler ganska länge, så får man försöka joxa med EQn så att utrymme ges för båda instrumenten. Då kan inte längre de enskilda ljuden vara optimala. Vi måste börja kompromissa.

Kompromisserna 
Jag brukar börja med att ställa in ett så bra sånglud som möjligt. Sången är, enligt de flesta, det viktigaste instrumentet och bärare av melodin. Låt den få fortsätta att vara det!
   Gör en mix bestående av enbart sång, trummor och bas. Kan du få balans på dessa element, så har du också lyckats förmedla de viktigaste ingredienserna för lyssnaren. Om din inspelningsutrustning ger dej möjlighet att gruppera kanaler, så kan du ju låta dessa spår utgöra en sådan grupp.
   Gör en ny grupp bestående av percussion och kompgitarrer. Laborera med panorering och effekter som reverb, eko och chorus. Kolla om det går att filtrera bort frekvenser som stör sång, trummor och bas. När du är nöjd med gitarrerna och rytminstrumenten, så dra ner hela gruppen till noll och jobba vidare med nästa.
   Skapa grupper av övriga kanaler som du tycker hör ihop. Tväremot vad Bibeln anser, så är det "saligare att taga än att giva" ifråga om EQ. Kan du pricka in och ta bort frekvenser som stör huvudinstrumenten sång, trummor och bas, så är mycket vunnet.

Idealljud?
Om man jobbar efter ovan beskrivna metod, så märker man efter ett tag att de enskilda kanalerna inte låter så himla kul på egen hand. Detta är absolut ingenting att oroa sej för. Det är snarare bara att tacka och ta emot. Ju fler klanger som ska blandas i samma låt, desto grövre kompromisser måste man göra med de enskilda ljuden. Och ännu har vi bara berört EQ och eko.
   För att "de viktiga tre" (sång, trummor och bas) ska höras ordentligt, så kan man använda ett av de viktigaste verktygen: Kompressorn. Med dess hjälp kan nivåerna pressas upp så att inget ord går förlorat. För mycket av det goda är aldrig bra, men just sång kan ofta tryckas ihop ganska rejält och ändå låta bra i en tät mix. Detsamma gäller basen, bastrumma och virvel som alltid bör vara jämnstarka, dvs höras lika bra igenom hela låten.

Kill your darlings
När du slitit med EQ och kompression och varit noga med att inte störa sång, trummor och bas, så är du kanske ändå inte nöjd med ljudet. Du tycker förmodligen fortfarande att de coola gitarrlicksen och de blippande eko-syntarna hörs för dåligt. Då återstår bara att övervinna sej själv och börja rensa i ljudsmörjan.
   Du kan börja ansa på de ställen i låten där det grötar ihop sej som mest. Kolla hur många instrument som försöker ljuda samtidigt och fråga dej om alla verkligen behövs. Kan man kanske smyga bort kompgitarrerna halvvägs in i stycket? Kan man ta bort vissa taktslag i percussions-hörnan? Måste alla refrängerna låta likadant eller kan man spara de häftiga rockgitarrerna till sista refrängen?
   Var gärna överdrivet destruktiv när du trimmar. Eftersom du sannolikt jobbar i en miljö där du kan spara olika versioner av ett arrangemang, så behöver du inte vara rädd för att gå för hårt fram. Kan man ta bort eller ändra reverben på körerna så att de tar mindre plats i ljudbilden? Kan man få ett slimmare men lika effektivt ljud på syntmattan genom att behålla enbart eko-returen? Hur funkar pianot med telefon-EQ? Blir kompgitarrerna luftigare med mindre kompression?
   Alla bra MIDI/audio-program tillåter automatmix och inritning av volymkurvor. Om den där fräcka piano-räkan drunknar i ljudhavet, så kan en tillfällig höjning av pianokanalen rädda pianistens dag. Lär dej att utnyttja automatiken!

Olika rum
En begåvad musikant sa en gång till mej: "Se till så att du ger alla instrument och röster olika rum". Tjaha, hur gör man det, när effektracken bara hyser en enda burk eller datorn klarar av att köra maximalt två reverber samtidigt? I datormiljö är det ganska lätt att bränna ner nya stereospår där effekter ingår. Jobbar man med hårddiskporta eller liknande får man försöka applicera samma teknik.
   Vitsen med de olika rummen är att ge djup åt ljudbilden. När några blippsyntar får eko och efterklang, så låter det som om de lirar lite längre bort. När orgeln ges ett enda kort delay i motsatt kanal, så blir även det instrumentet placerat någonstans. Om man ersätter en böljande sångreverb med en gnutta early reflections, så blir sången med distinkt och nära.

Dynamik
Alla instrument måste inte mala på med samma volym igenom en hel låt. Det går att skapa musikalisk dynamik genom att rycka i volymreglagen och utnyttja mixerautomatiken. Man kan ofta hålla lyssnarens intresse på topp genom att ta bort hela instrumentgrupper i en vers eller så.
   Det ultimata är såklart att ha alla goda sanningar i huvet redan när man arrangerar. Att vara så fiffig att radikala åtgärder med EQ inte behövs. Att kunna tänka så klart, att mixen bara blir en fråga om att lägga alla volymreglarna utefter en linjal och köra.

Diciplin!
Visst är gudomlig framförhållning den mest eleganta lösningen, men den är inte gratis. Jo, i ord kanske, men att omsätta alla kloka råd i verkligheten kräver tid och tålamod. Jag har själv spelat in musik i 28 år, men jag får fortfarande kämpa som ett svin för att hålla pli på mej själv. Ständigt sitter jag där med ett antal underbara komponenter som tillsammans utgör en ogenomtränglig ljudvägg. Jag tvingas backa och radera, slimma och optimera. Mängder med tid går åt till att ta bort saker, istället för att konsekvent bara tillföra just de detaljer som verkligen lyfter musiken.
   Men man lär sej så sakteliga. Man tröstar sej med, att lyssnaren ställs inför fullbordat faktum och inte vet vilka ljuddetaljer som bantats bort. Och så påminner man sej den viktigaste sanningen av alla:
   Oavsett arrangemang och sound, så är en bra låt alltid en bra låt!