|
Tips från proffsen
Micke Wendt:
1.
Ett bra tips är också att lyssna på den där favoritlåten man har i huvudet.
Den som har så väldigt starka trummor till exempel. Väldigt ofta visar det
sig att man minns helt fel. Man får lätt intrycket att vissa saker är starka,
medan det i själva verket är så att de ges "musikaliskt utrymme" i
mixen.
2. Ett vanligt fel som begås av såväl proffs som amatörer idag är, att
solisten spelas in sist. Prova att vända på steken. Spela in något rytmiskt
(trummor), ett harmoniskt stöd (gitarr eller keyboard) och bas och spela
därefter in sångstämman. Resultatet blir oftast mycket bättre. Trots allt så
är det sångaren eller solisten som bestämmer vad som gör sig bra runtomkring.
3. Min grundregel är: Så lite som möjligt! Det låter störst.
Faktiskt sant också. Ta klassisk musik som ett exempel. På många ställen
spelar flera instrument unisont. Wow, vilken impact! Om man tänker så från
början så brukar det funka.
Stämmor? Javisst, men det är inte alltid de som gör jobbet.
Pianisten Bengt Hallberg lär ha sagt: "Alla vill skriva täta
stämmor, men det tätaste som finns är unisont".
Kolla David Foster. Ett piano som adderas med ett elpiano
(enbart vissa toner), något glittrigt (bara här och där) eller stråkar som
fyller på i vissa rörelser. Resultatet låter väldigt komplicerat och
imponerar på de flesta, men om man efteråt läser notbilden så är
arrangemangen väldigt "basic". En bra harmonisering, en baslinje
som skapar spänning och understöd till melodin samt några fria
"motmelodier". Det finns bra grundläggande böcker om arrangemang på
svenska av bl a Sten Ingelf (Sting Musik 040-46 52 76).
Bjarne
Bertelsen (Studio Zapata):
När man spelat in allting och ska börja
mixa gör man ofta så här: Man sololyssnar kanal efter kanal och EQar varje
spår för sig. Sen försöker man få ihop nånting av detta med volymreglar och
effekter.
Glöm det! Mixen kommer att ta dubbelt så lång tid och du kommer
att bli tvungen att ändra alla EQ-inställningarna du gjort från början. Börja
i stället med att göra en mix enbart med volymer, ingen eq, inga effekter.
Den absolut viktigaste parametern i en mix är volymnivåerna, allt annat är
sekundärt.
Ett experiment: När en mix är i stort sett färdig, prova att ta
bort all EQ. Ibland kan det faktiskt låta bättre så.
Dan
Bornemark:
1. Leta fram, ja uppfinn "nya" ljud! Du kan med lätthet låta
din fantasi kombinera gamla, kända instrument, så att helt unika och fräscha
ljud uppstår.
Varför? Jo, för att ge lyssnaren en liten utmaning! Dessutom ger
du ditt sound en personlig prägel. Din låt får något som den är alldeles
själv om. Ett signum.
Exempelvis kan man ju undra hur en intromelodi skulle låta om
den spelas av pianoshaker. Eller trumpetmoog. Använd dina ljudbyggarkunskaper
i syntvärlden och ta in vanliga akustiska klanger i ditt skapande. Blanda och
njut!
2.
Känns din mix känns platt och ogenomtränglig? Om du har möjlighet att ersätta
syntens piano med riktigt, så får du plötsligt ett nytt djup i ljudbilden.
Kan du spela in en egen shaker "för hand" istället för
syntmodulens? Gör det! Känner du nån som har en tramporgel? Åk dit med
grejorna och spela in på plats!
Äkta, akustiskt ljud har en oefterhärmlig förmåga att fungera i
stora sammanhang. Jämför med naturens egna färger. Alla bara passar ihop! Att
ersätta så många syntljud som möjligt med "äkta vara" kan få ditt stora
arrangemang att faktiskt funka.
Micke
B. Tretow:
Eftersom jag är kompressor-freak, så blir det mycket kompressorsnack.
Jag försöker alltid att få strukturen på inspelningen så
"melerad" som möjligt, för att det ska bli lite luft att vila
öronen på. Det får gärna vara något enstaka hihatslag som är för starkt,
eller nåt gitarrackord som är lite för svagt, då lever inspelningen.
Alla är ju bekanta med lyssningsmixsyndromet, d.v.s. att så bra
som den slarviga lyssningsmixen man gjorde när inspelningen var precis klar,
det blir den aldrig igen! Det är bara tamburinen som är lite för stark,
annars är mixen perfekt. Och sen när man drar ner tamburinen, så visar det
sig att hihaten låter konstigt och måste åtgärdas. Det är då pianot
försvinner spårlöst och gitarren mulnar 36 dB! 12 timmar senare står man där
med en mix där varje nivå är optimerad till bristningsgränsen och allt är
perfekt, och ingenting hörs!
Vid något tillfälle så provade jag faktiskt med att komprimera
samtliga mikrofoner med var sin kompressor för att få in allt på 24-kanalaren
med absolut jämn nivå. Allt var exakt lika starkt hela tiden. Det lät inte
klokt! Det påminner om hur det blir när man kombinerar alla sina bästa
stråksound på samplern till ett enda ylande streck. Det låter inte heller
klokt. Det behövs ojämnheter i strukturen för att det ska bli angenämt att
lyssna till.
Ett bra sätt att få "melering" är ju att använda
kompressorn så att den knuffar undan en del så att andra ljud lyfts fram.
Det är bra om man inser att det inte existerar en
universalkompressor med en optimal inställning. Alla kompressorer har
olika egenskaper och det gäller att hitta den rätta för låten. Sen får man
prova med olika attack- och releasetider, tills man hittar nåt som svänger
ihop med låten. Det är häpnadsväckande hur stor förändring i själva svänget
man får mellan olika kompressorer.
Ett enkelt åskådningsexempel är ju att dra upp ratio-kontrollen
mot mer och mer limitering medan låten går. Då blir det väldans fenomenalt
tydligt hur svänget gradvis upphör, beroende på att accenterna i rytmen
slätas ut! Med rätt ratio och releasetid är det snudd på att man kan få ett
komp att låta som dubbeltempo, om man nu är ute efter det.
Sen ska man akta sig för att tro att man har kommit på nåt, för
dan efter är det inte alls säkert att det fungerar på samma sätt. Det beror
på luftfuktigheten och ascendentens förhållande till månen och en massa andra
grejer! Kompressorer är levande varelser, kom ihåg det!
En styggelse som man bör undvika, är att komprimera totalen, dvs
hela den färdiga stereomixen. Det låter nästan alltid obehagligt och ansträngt.
Ett bra sätt att undvika detta, om man ändå vill ha ett underbart tjoffande
kompressor-ljud, är att lägga ut en extra stereomix, via till exempel en
ledig ekotappning till en kompressor, och "spä på" originalmixen
med detta kompressorpaket. Via ekotappet kan man då välja vad som ska gå ut i
paketet och alltså påverka dom andra beståndsdelarna i mixen. På så sätt kan
man till exempel undvika att sången trycker undan bakgrunden.
Slutligen,
några ord från författaren att ta med på vägen:
- När hela mixen känns klar, dra upp sången 2 dB.
- Läs mekano-artiklarna om kompression och EQ i MM
11-12/99 och lär dej tekniken.
- Spela upp halv- och helfärdiga låtar för dina
musikerkollegor.
- Pauser och tomrum är andningshål i musiken och
håller uppe lyssnarens intresse.
- På Internet finns kunskap. Deltag i
mailinglistor som avhandlar just dina arbetsredskap.
|
